100 dagar gammal

Igår fyllde Sam han 100 dagar, det känns både gammalt och jätte lite. Jag visste att våra liv skulle bli totalt förändrade när vi skulle få barn, och vi försökte ställa in oss på detta under graviditeten. Men det blev både som jag hade tänkte mig och som sen verkligen inte som jag tänkte mig. Att han skulle ta upp största del av min dag förstod jag och att sömnen skulle bli påverkad var en självklarhet.

Men sen trodde jag att skulle ha det långtråkigt här hemma, att jag skulle sakna en massa, men jag har helt ärligt inte haft tid att sakna något än. Veckorna flyger iväg, det händer något hela tiden. Vi måste helt enkelt ibland bara stanna hemma för att andas ut. Det är promenader, babycafé, besök hos/av mormor/farmor osv. Men det är självklart jätteroligt och fast att min ögonsten ibland har en grinig dag, så är han för det mesta väldigt glad. Och fast att jag värdesätter stunden på förmiddagen då han somnar mellan nio - tio och sover i 40 min så sitter jag också på något sätt och väntar på att han ska vakna.

Det enda jag verkligen ser framemot är att få sova mer på natten, just nu äter han väldigt mycket (igen), växer väl antar jag. Men jag fungerar inte att vakna varann timme på natten, jag fixar det under dagen när jag är själv med honom, men sen så fort min man kommer hem så märker jag hur energin bara rinner ur mig och humöret går i botten.

Fick tipset att prova större nappar till Sam funkar lite bättre
men oftast är det roligare att spotta ut nappen än ha den i munnen. 

Idag väntar ett besök på jobbet, sist jag var de flesta iväg men idag ska dom vara på plats har jag hört :)

Hoppas alla får en fin dag
Emma